-
Det gäller att njuta när man kan
Bara ha det gott i solen. Vara i nuet. Så lätt det kan vara.
-
Kanske bara något som är mitt?
WordPress har blivit så förändrat? Jag börjar bli en internetstofil tänker jag som bara kan använda classic editor och htmlläget. Nu är allting så tydligt, drägg änd dröpp och så simsalabim är allt klart och tjusigt. Halleda.
Men bilder kan jag iallafall lägga in och så här ser hortensian ut just i dag. Jag gillar faktiskt hösten även om det nu snart går över till vinter. I värsta fall blir Skåne ett svart, blött vintermörker men i bästa fall hög luft och blå himmel och vackra dagar. Jag hoppas.
Jag fundera på att fimpa facebook och instagram och istället röra mig lite härinne. Varför inte?
-
Solen kom tillbaks
Så kom solen tillbaka efter att varit borta minst en månad. Hej vad fint med ljus. Hela köket badade i ljus och skuggor och vi har njutit massor. Det kändes lite konstigt att behöva stänga solen ute för det blev helt enkelt för varmt.
Jag unnade mig två fina amaryllis, en aprikos och en randig. Det är lite farligt att passera en blomsteraffär varje dag.
Det var egentligen den randiga jag var ute efter, så fin.
Julafton firade vi utomhus hos svärisarna som gjort jättefint. Så gott att ses även om det var lite kortare än vanlig jul för vi började ju frysa efter någon timme. Bliss och snart vänder vi blad till 2021.
Trevlig kväll.
-
Höstmys
Höstrusk, höstmys. Stå ut i eländet eller stanna upp och njuta? Ja, vad ska man säga? Jag velar fram och tillbaka mellan att tycka det är helt okej till att inte riktigt stå ut längre med Coronarestriktioner, strul med både det ena och andra och så det dära USA-valet som avgörs inom ett dygn.
Men ett av dessa underbara pumpaljus hittade hem till mitt soffbord och jag skulle så gärna ha fler. <3
Allt är ju ändå bara bra med mig och de mina. Jag behöver bara få lufta mina tankar lite. Ha en finfin dag önskar jag dig som kikar in här.
-
Årets ris
Katten Doris håller stenkoll på årets påskris. Får hon bestämma är kulorna på golvet som snabbt nedlagda byten. Men så länge jag klappar henne och distraherar lagom mycket så låter hon bli.
Det här är andra omgången kvistar som slår ut och jag älskar det gröna, min favoritfärg alla gånger.
De gamla trätupparna och kycklingen är nog hundra år gamla och hur goa som helst och duken från loppis. En grön härlig färgklick det med.
Idag är jag lite upprörd över saker om jag inte kan råda över, så jag suckar och frustar och fnissar om vartannat i ren uppgivenhet. Så mycket enklare det skulle kunna vara om vi människor inte krånglar till det så mycket?
Ja, ris och ros. Men hellre ett påskägg med godis just nu. 🙂 Det funkar alltid.
-
Vitsippor, vatten och Corona
Det kanske blev mest vitsippor och inte så mycket vatten? Foto tagna vid samma tillfälle för några dagar sen och nu är vitsippornas tid.
Påsken har varit lyxig och lugn och vi hade en värmetopp några dagar förra veckan när termometern klättrade upp till 19 grader. Fast nu är det kallare igen..
Jag var vid Skäralid och vandrade lite i min ensamhet och njöt av solen och en enormt stor glass med grädde och sylt, ja allt. Den borde blivit fotograferad.
Under ganska lång tid har jag lekt med tanken att fotografera lite makro, mera drömmigt och i närbild så det blev lite så den här gången. Inte har jag något vidare makroobjektiv men det blir ju ganska fint ändå? Bara man har stativ. 🙂
Små fina vitsippor som söker sig mot solen. Än en gång.
Jag är lite Coronadeppig, men det är väl alla. Lite melankolisk och fundersam hur det ska bli framöver. Som tur är har jag gott om jobb iallafall så jag är lyckligt lottad även om jag lider en del av att tågpendla. Är man nörd som jag är så har det sytts finfina munskydd och såklart har jag även en filtermask hemma, om det skulle krisa alltså. Den använder jag annars när jag snickrar så…bra att ha till hands.
Så hemskt och bekymmersamt det är med alla äldre som inte kan värja sig mot smittan. Jag tänker på mina släktingar på annan ort som har hemtjänst och håller alla tummar att de ska klara sig. Vi kan inte träffas men jag skriver kort och brev.
Ja, det var inte meningen att utgjuta mig om Corona men jag var tvungen. Det finns ju omkring oss det där jäkla viruset.
Ha det gott och sköt om dig, du som kikar in här. Snart är jag tillbaka med flera bilder för nu är jag inne i ett fotoryck. <3
-
Vinterträdgård och lökjobb
Vårfrusen trädgård med vintriga färger.
Egentligen är det inte så kallt utan vi ligger väl där runt nollan? I hemlighet önskar jag mig snö och det rejält och lite kyla. Jag känner mig snuvad på vintern.
Det passade bra att ta fram kameran idag och ta några bilder. Jag är lite ledsen, många trevliga människor ska sluta på mitt jobb och jag tycker det är sorgligt. Vi har det ju så bra? Varför ska ni gå vidare? 🙂 Jag vet ju såklart att livet är så men jag blir ju kvar….utan er..
Jag skulle ju kunna säga lite högtravande att det som är fruset ska åter blomma. Såklart. Jag vet. Men ändå…varför dessa förändringar?
Ja, ni hör. 🙂 En lite självömkande måndag som jag bestämmer tar slut här och nu. Nu blir det en kopp lyxkaffe och gnället är avslutat. Och jag är så glad att kunna fånga några bilder bara så där i förbifarten på en ledig förmiddag. Det ser ut som jag är inne i en blå period?
Ha en underbar dag!
-
Jag äger stället
Så är det bara när man heter Selma och är husets ragdoll. Det är min utsiktsplats. Min säng. Min mat. Min låda. Mina fåglar att titta på. Och ni får tjäna mig om ni är värdiga. Är ni det?
Den här vintern har jag klarat pälsen bra och är tovfri, så skönt. Men matte klagar över att jag hårar överallt och att klädrollern försvinner hela tiden? Halleda vilka problem. Jag får hår i munnen jag.
Det bästa jag vet är kokt fisk, alaskan pollock eller varför inte torsk? Då pratar jag högt och sjunger en sång. Min fisksång, tooodelooo. Eftersom jag sjunger så bra så får jag fisk ett par gånger i veckan, annars ser det ut som jag svälter ihjäl. Det gäller att träna sina människor.
-
Julafton 2019
Årets julafton firades hemma hos svärföräldrarna i det lilla finaste huset. Egentligen behöver jag inte säga mer än så för ni ser ju själva?
Far i huset tänder ljuset och sen var det dignande julbord med hemmalagad korv och mycket annat gott. En av oss är vegetarian så det fanns en vegoskinka på pumpa tror jag det var? Mina favoriter på julbordet är janssons, prinskorv och köttbullar och så en bit skinka med god senap. Ja och sill förstås…..
Här i biblioteket var det fullt hus mest hela tiden och vilket underbart rum? Så varmt och inbjudande.
Söta tomtenissar som klättrar upp längs med granstammen.
Så en skön, lugn julafton med mina bästa favoritmänniskor.
Selfietajm! Luggen är nyklippt och jag trivs med den längden. Någonstans under kvällen tog jag en selfie med tomten men den har försvunnit? Attans.
God Jul och God Fortsättning!
-
Skäralids Nationalpark
Hej!
Det är ju ett sånt fantastiskt ställe, Skäralid i Skåne. Jag har varit där två gånger i höst och ska kanske dit snart igen.
Skäralids Nationalpark ligger i en sprickravin mitt i Skåne så det är brant att vandra och en otroligt vacker lövskog. Mina favoriter här Hjortsprångsrundan, 7,7 km och Kopparhattsrundan 4 km men det är precis lika trevligt att åka hit för en fika eller att äta något i restaurangen.
Här följer ett gäng med bilder från en dag precis när löven hade fallit, jag var lite sent på det i år.
Även om de flesta löv redan trillat av så var det vackert som en akvarell. Skärdammen ligger blank som en spegel och jag stannar till…
…och kikar ut över det mörka vattnet. Här brukar finnas ett svanpar som glider omkring och bara äger stället.
I Naturum kan man lära sig mer om skog och mark och framför allt fika utanförhuset på sluttningen mot sjön.
Jag gillar att gå här och bara njuta även om rundorna är ganska krävande för mig och framkallar några puust och flås i uppförbackarna. 🙂 Kanske är det mitt mission tills nästa sommar att upptäcka alla nationalparkerna i Skåne? Det borde ju gå.
Mörker och ljus och jag vill gärna tanka lite mer positiva friluftskänslor innan vinterdimman tar sitt grepp och både natur och själv. Det hjälper till att vara utomhus helt klart.
Bilden till vänster är från Kopparhattens dramatiska utkiksplats och man ser långt bort vid klart väder. Jag kom någon vecka sent hit så träden är ganska kala och grå tyvärr men nästa år ska jag vara på.
Ja, och bara skog, skog, skog. Jag har inte så många ord utan visar mer bilder. Det går väl bra så? Nästa gång ska jag försöka fotografera ett litet vattenfall här och kanske försöka få till en bild som visar hur brant det kan vara på slänterna.
En av de bästa platserna att vara på. Trevlig helg!
-
Blå vyer från Killingtons topp
Här är bilder från resan till USA i september och närmre bestämt Killington Mountain som ligger i staten Vermont på östkusten. Det går verkligen att säga att vädret var med oss på hela resan och himlen var faktiskt precis så där blå. Killington är en skidresort som var en av de tidigaste i USA med att bygga liftar på 60-talet. Mina släktingar som vi besöker flyttade hit då och var med och byggde ut skidorten. Nu på sommaren kan man vandra, njuta av utsikten eller slänga sig ner för backen på Mountainbike. Om man vågar.
Visst ser det bara underbart ut? Den här dagen hade vi lite tidsbrist och bestämde oss för att åka upp i stället för att gå. Det hade varit ett äventyr att vandra ända upp till toppen men i det här fallet så väldigt bekvämt att åka upp på ett litet kick.
Här är det precis i början av foliage season, när löven skiftar färg i ett praktfullt skådespel. Många reser till Vermont bara för att uppleva hösten och vi kom hit när det var ganska folktomt och en mellanperiod. Jag tror färgerna peakar runt 10-15 oktober ungefär och vi reste hem i slutet av september men jag tror vi fick en bra försmak av skådespelet.
Efter liften skulle vi bara gå igenom en liten tallskog upp till toppens utkiksplats.
Känslan där uppe? När allting öppnar sig och man ser landskapet.
Ensam men ändå delaktig i det stora alltet. En sorts öppenhet och rymd och är det så här fåglar ser världen? Tiden stannade litegrann och jag ville också stanna. Just där och då.
Sol och inte så mycket vindar, kanske helt perfekt?
På avstånd kunde vi höra folk folk långt bort. En kort stund och sen var det helt tyst….och alldeles magiskt.
Jag har bara drömt om att få uppleva det här så länge, och nu äntligen. I bästa vädret så jag var bara så nöjd. Solen stekte rättså bra så för min del var det keps, solglasögon och solskydd som gällde.
Vermont är staten med smeknamnet Green Mountain State och det går ju att förstå. Gröna berg.
Och nu en dryg månad kan jag längta tillbaks även om jag vet att där är snö nu och en helt annan säsong. Kanske ska man åka dit en gång till? Jag hoppas det.
