Den lurvige och den vita

Medan matte surfar runt efter ett par turkosa Odd Mollystrumpor är det dags för den lurvige och den vita att få ett eget inlägg och nu är det faktiskt så att de kommer lite bättre överens. Kanske var det julfirandet eller så har de bara accepterat faktum att de får dela på reviret?

Det har tagit lång tid och många suckar från matte iallafall att få två kattflickor att komma överens. Doris som är den lurvige, är en snäll tjej men lite busig och retsam. Självförtroende som få och är förste katt på täppan. Inget att diskutera liksom.

Hon är avslappnad och ganska inbjudande mot Selma som är den vita. Selma tycker det är fullständig katastrof att en annan katt bor i samma hus som hennes drottningdöme och glider helst undan med ett fnys och tassar i väg. En smula sur. En smula.

Och ibland måste man få ge varann lite däng och sånt när mattan är för trång att sitta på. Men de sitter iallafall tillsammans, närmre och ibland sniffar de försiktigt på varann när den andre inte ser.

Det går framåt. 🙂

Doris fick väldiga problem med en bit fisk som hamnade under mattan?

Hmmmm?

Det hela slutade med att Selma fixade att ta fram fisken och lommande stolt iväg.

Jag har provat allt för att få katterna att komma bättre överens och det har inte hjälpt ett dugg. Feliway, massor med kattlådor, sysselsättningar, klösmöjligheter, utevistelse. Ja, det kanske har underlättat lite trots allt. Feliway har jag slutat med och det går just nu bättre utan och så har jag vant båda katterna vid att bli borstade långa sessioner. Och sen klurar jag till det och byter borstar så de får extra mycket av varandras doft. Det fungerar! Hellre det än att bada båda två så de luktar gemensam schampodoft.

Att bada katter känns lite farligt och borde troligtvis inkludera plåstersponsring av något företag. Så det låter jag bli än så länge. För jag är rädd om mina armar och händer. 🙂 Trevlig kväll om vi inte hörs igen. ♥