Gammal kärlek rostar aldrig

Tänk vad det är roligt med arkivet ibland. Ikväll har jag försökt tyda min morfars brev till mormor när han låg i lumpen 1943. Inte helt lätt att läsa alls men åh så underligt spännande. En annan värld av långsamhet och hälsningar till familj och vänner.

Det var gott med kaffe på sängen i söndags och på mors dag om några veckor är det din tur.

Och så en liten puss i slutet. 🙂

Massa önskningar om att hålla sig kry och undvika förkylningar och så längtan förstås. Väldigt långa brev och det känns lite som de var tänkt att man skulle kunna sitta och läsa länge och ha sällskap av brevet.

Så hittade jag en skatt till i form av en bild på min morfar och hästen Max. Jag ska scanna in den och sätta i fin ram. ♥

Nu är jag lite yr i huvudet av att hoppa tillbaka i tiden och funderar lite på hur jag ska ta mig från 1943 till 2013? Beställa en kebabpizza och streama en film? Eller hålla mig vaken till midnatt och kolla in Deepfling?

Hitta tillbaka till mitt eget liv. Men åh vad glad jag blev för bilden.

Må väl därute.♥

No Comments

Linda G

15 september, 2013 at 21:51 Svara

Att breven finns kvar är ju fantastiskt! Kan faktist sakna att få riktiga brev! Det papperslösa samhället är rätt ocharmigt faktist….
Vad gott med kebabpizza! Tur att det inte finns nåt öppet här nu;) Kram

Hilde

15 september, 2013 at 22:06 Svara

Men vilken skatt du har. Som Linda skriver är det verkligen fantastisk att de finns kvar, och i så fint skick.
Kram

Titti

15 september, 2013 at 22:44 Svara

Jag har brev som mina föräldrar skrev till varandra innan de gifte sig…..de skrev ett om dagen och de var långa!….
Jag ska hålla mig vaken till midnatt….måste se vackra kappan i alla fall!
Kram Titti