Kvällens au naturel och narcissist javisst
Det är visst såhär jag ser ut? I januari 2014. Jaha? Lite kul att gå tillbaka om ett eller två år och se vad som har hänt. 🙂
Selfien, självporträttet är ju rätt så intressant. Jag läste i häftet som följde med operan Manon som jag såg på juldagen. Där stod det om spegeln, och vådan av att titta sig för mycket i den. Narcissist javisst. Operan utspelade sig på 1700-talet men relaterade lite till idag och sociala media. Vår självbild som visas upp med ett enkelt mobilklick. Ibland flera gånger om dagen.
Bloggen är ju en konstant spegel på hur jag ser ut. Eller hur jag kanske vill se ut. Bilder som jag själv tagit och valt ut.
Såklart är bloggdagboken så mycket mer än så innehållsmässigt men det där med självbild är intressant. För oftast tycker jag den är svår. Jag kan ha en dålig självbild av mig inuti. Som inte stämmer alls med verkligheten. Och det behöver inte alls handla om utseende utan andra saker.
Men i vilket fall som helst. Tänk om spegeln inte fanns? Om man inte kunde se sig själv i fönster, vatten eller spegelglas. Och om det inte gick att fotografera eller avbilda? Hur hade vår dag sett ut? Dels hade vi kanske varit jättefula…eller inte…och så hade vår inre bild av självet varit helt baserad på vad vi själva ser av armar och ben och framsida på kroppen. Inte alls hur vi ser ut i ansiktet eller vår kroppssilhuett.
Skumt.
Inte minst märks det där med självbild när jag tar bilder på personer som är ovana att se sig själva på foto. Ofta blir det en positiv överraskning…-Tänk att jag kunde se så….snygg ut? Och hur förändrar inte det självbilden till något positivt.
Själv har jag en förmåga att vilja göra tummen upp på bilder och när inte det går duger tydligen vilket finger som helst. Och jag menar inte alls att ge någon fingret. 🙂 Sorry.
Mitt eget utseende är jag inte särskilt nöjd med, jag menar det finns ju hakor och veck och vikt och jag kan fortsätta länge och påpeka saker men det är som det är och det blir som det blir och ett leende kommer man alltid ganska långt med. Det räcker oftast mer än väl tycker jag.
Hur är din egen självbild? Och tycker du att du kan påverka den själv i någon riktning? Jag tycker det är superintressant.
Och med det lovar jag att inte skriva så många ord i nästa inlägg. 🙂 Kramar och trevlig kväll!
13 Comments
Fröken Abbe
Nä, någon självbild att tala om finns inte alls. Just därför jag varit så frånvarande i bloggvärlden i höst. Till det en op som påverkat mig så jag beskär desto hådare, ;o) Men jag kanske räknas som högkänslig? (http://www.hsperson.se/media/5e2083fe71ad8bc7ffff8451a426365.pdf)
Kramar
Lingon
Hoppas att du hämtar dig från op och får finaste våren. HSP? Ja, det är jag med. Blir helt utmattad av för mycket människor, ljud och aktiviteter och återhämtningstiden är alldeles för lång. Alla dessa intryck.
Men beskär inte dig själv för hårt säger jag och skickar stora kramen. <3
Lingon
Och om jag får säga något ytligt sådär så har du det vackraste av alla hår som jag är grymt avis på. 🙂
Fiona
Jag tänker ibland på det här när jag ser eller tänker på blinda människor. Som har varit det sedan födseln eller de som blivit blinda efter att ha sett en större delen av livet. Kan man känna hur man ser ut??
Kramar och ha en fin lördagskväll!
Lingon
Precis. Kan man känna hur man ser ut? 🙂
Massa kram och här är det biff och bea
Lise-Lott
Min självbild ändrades väldigt mycket under 2013. Från att vara ganska arg, trött och besviken på mig själv till att känna mig stark och snäll. Snäll mot mig själv och min kropp.
Jag satte upp mål och blev samtidigt en medveten ja-sägare vilket har gett mig nya vänner och annorlunda intressen, jag som var en sån trygghetsknarkare.
Om nån säger 40-årskris så svarar jag – nåt av det bästa som finns 🙂
Du är vacker – påminn dig om det varje morgon när du vaknar!
Lingon
Vad underbart att höra! Det där med att vara snäll mot sig själv tror jag är så otroligt viktigt. Och säger du att 40-årskrisen för med sånt bra så säger jag bara tack tack tack. 🙂
Jag har själv jobbat väldigt mycket med min självbild och är numera mer positiv och orädd på många områden som jag tidigare varit livrädd. Te x i sociala situationer, eller att bjuda på sig själv. Eller att automatiskt ha känslan av att ”jag inte duger” hela tiden. Den har jag burit på i så många år att den nästan blev en egen kroppsdel. Men inte numera. Den finns…men är mer mikroskopisk.
tack detsamma och ha en fin fin helg,
kramar!
Nära vill jag leva
Hej där bästa Lingonet!
Själv är jag väldigt kluven. Jag avskyr och då menar jag verkligen avskyr att bli fotad, att se mig själv på kort, jag mår riktigt illa över mitt utseende, fet ful, mesig, allmänt gräslig, ja allt. Jag lär mig något mer med åren, jobbmässigt är jag ofta tvungen att ställa upp på fotografering och där är jag ju i ett annat sammanhang så det går något lättare.
Därav anledning till att jag mycket sällan syns på min blogg.
Däremot är jag genomtrygg i min tjänst, det är olika saker det där.
Kramar
Lingon
Då har du ju en bra inre självbild och det är ju den som är viktig tänker jag. Att må bra och vara trygg i sig själv. Men så möts dessa världar ibland i en bild. Ja, visst blir man kluven och det är nog därför jag är så fascinerad av ämnet. Jag menar ju inte direkt utseendet när jag talar om självbild, eller snarare utseendet och vem jag är? Tror jag. <3
kramar och ha en fortsatt fin helg
Hilde
Jag har faktisk inte tänkt just på självbilden så på ett tag. Det jag vet att den lilla tiden jag har över på dygnet går med till att ta mycket mer hand om mig själv än jag hade tid med när barnen var små. Tänker jag bloggens och min egen utveckling ser jag själv att det gått från bilder med kapad huvud, till att just fota mycket mer ansikte än tidigare. Tidigare fick jag spatt av att se mig själv på bild, men inte nu längre. 40-års krisen jag hade från 39 till fyllda 40 gjorde nog bra. Det är lättare att acceptera realiteten, i alla fall för mig.
Kram
Lingon
Jag tycker uttrycket självbild är förvirrande nu när jag läser hur olika det uppfattas. Men allting vi speglar oss i ger en självbild, oavsett om det är en spegel på väggen eller ett foto. Sen hur det känns på insidan, vad ska man kalla det? Eller det man ser på ytan formar ju bilden av vårt eget jag menar jag.
kramar och ha en fin fin dag!
Vikkan
Min självbild för tillfället är inget att hänga i granen precis. Känner mig trött och glåmig, jag har fått än flera gråa hår på knoppen. Jag gillar inte att vara med på kort just för att jag känner mig ful.
När jag var gravid med lillasyster, då kändes det helt annorlunda. Jag tyckte själv att jag strålade och jag kände mig enormt vacker. Där kan man prata om kontraster.
Jag hoppas snart att jag kryper ur min lilla ”bubbla” och piffar upp mig igen så att jag återigen kan känna mig nöjd med min självbild.
Kram
Milott
Det är en rätt så intressant tanke det där om man skulle ta bort alla spegelbilder. Hur hade det blivit? Jag är inte heller nöjd med allt men kommit till den insikten att oftast, Lingon, så är det det inre som speglar sig och man kan bli vacker ändå. Klyschigt sagt (heter det så?) så är det i betraktarens öga som ”vackerheten” sitter och det upplever jag mer och mer. Kanske har det med åldern att göra! Fast sedan jag i höstas började med 5:2 så känner jag mig smalare och mår fysiskt bättre och det påverkar också. (Jag lchf-ar ff i detta) Dina bilder på Dig blir jättebra tycker jag. Även när Du inte skojar till det 😉 Kram till Dig fina Lingon för tankar Du sätter igång.